Nu har det gått en månad sedan mitt besök hos näringsterapeuten.
Det har varit både upp och ner och gått både bra och dåligt. Jag har känt mig piggare i omgångar men fortfarande väldigt trötta perioder. Det känns iaf positivt. Jag känner mig lite lättare i kroppen och dom stunderna jag är pigg, finns det hopp om livet. Jag skulle givetvis varit glad om jag blivit ännu lite piggare men det har samtidigt bara gått en månad. Allt tar sin tid.
Nästan på dagen en månad efter första Es-Teck scanningen var jag iväg på mitt återbesök.
Så hur gick det då?
Det var mycket som var bättre, eller iaf på bättringsvägen.
Lymfsystemet där nästan alla punkter var orangea förut, dvs nedsatt, hade blivit mycket bättre. Typ alla utom 3 var gröna.
Jag har faktiskt känt att kroppen släpper på vätskan som samlas under dagen, redan på kvällen nu. Förut tog det nog hela natten och ofta lite till för att kroppen ens kom på tanken att göra sig av med vätskan. Supersegt asså. Toppen att det är bättre ju!
När jag sätter mig i min fåtölj på kvällarna börjar jag rysa och knottra och sen springs det på toa i deluxfart.
Insulinresistensen så bättre ut
Oxidativa stressen såg också bättre ut.
Tarmarna har repat sig och är inte lika inflammatoriska.
Levern och magsäcken däremot var ingen märkbar förbättring. Ack ack!
Muskelspänningarna vid ryggkotorna var fortfarande spända.
Vikten var oförändrad på grammet.
Så det är en lång väg kvar men det har faktiskt v’bara gått en månad!
Det stora fokuset kommer bli leverreningen nu.
Jag har beställt massa piller som troligtvis kommer i veckan. Men jag har inte riktigt bestämt mig för hur och vad jag ska ta.
För nu så kör jag på som jag gjort tills dom leverpillren jag har nu tar slut. Vilket dom kommer göra rätt snart. Får bli en uppdatering när den dagen kommer.
För övrigt har jag tagit påskledigt med vissa delar av dieten. Det blir till att strypa till på måndag eller tisdag igen.
Jag fick också rådet att ta Mineraldroppar eftersom mineralerna fortfarande var lågt. Så det har jag hållit på med i ca 5 dagar nu. Och hör och häpna, så har jag gått ner ett kg, trots påskslarverit. Kanske fick kroppen en extra skjuts i.o.m att var lättare upptag. Kanske börjar faktiskt levertabletterna hjälpa, den gyllene tidsperioden kan ha varit just en månad. Mycket svårt att veta. Men det känns skönt att det äntligen börjar gå åt rätt håll.
Fortsättning följer!
