Det var ju inte så att jag försökte få jobb men jag sa ju inte heller att jag inte kunde. Men det var nog det bästa ändå för det har varit väldigt upp och ner på sista tiden tycker jag. Jag har varit så sjuuukt trött och kanske lite stressad. (eh LITE? Här har vi stressen moder, den som kan stressa på ALLA plan samtidigt)
Om man kollar på katterna som sover 15-20 timmar per dygn så fattar man att ju att man inte behöver ha dåligt samvete för att man slappar ibland (nu behöver ju inte dom betala hyra och så även om man kan tycka att det vore det mäst rättvisa men..).
Det är bara vårt förbaskade samhälle som vi visserligen själva har skapat, som gör att vi måste hänga med. Människan är inte gjord för den ständiga stressen vi utsätter oss själva för idag. Så är det bara.
Samtidigt vill man ju, iaf jag, också hinna med så otroligt mycket på den korta tid vi faktiskt har på jorden. Men man får lov att tänka som så, att om man drar på i det tempot man ibland gör så sitter man där sen med övervikt, stroke eller nån annan sjukdom som gör att vi ändå inte kan leva livet eller bli gamla. Gamla kan vi alltid bli, det finns ju mediciner, hallå! Men det handlar ju om vilken kvalité man vill ha på sitt liv.
Jag tycker att man ska våga säga nej! Detta är inte ok, jag tänker inte gå med på’t.
Risken är att man blir utesluten ur samhället men so what?! det finns ju djur, och dom fan så mycket smartare än oss många gånger! Även om dom
ibland bajsar lite på lakanen och så…