I och med förra lördagens utbrott jag hade på pensionärernas matvanor tänkte jag att jag skulle göra en blodsockerkurva och visa vilket insulinpåslag man får av sådan frukost. (Nu funkar det inte att fucking länka inlägget så jag får väl prova såHÄÄÄÄR!!) sannaliljefors.se/2013/05/sockerrattor/

Nu var mitt insulin uppenbarligen så grymt snabbt att frakta ut sockret i cellerna så resultatet blev inte vad jag trodde.
Men det var ändå ganska intressant att se hur snabbt och lågt blodsockret han bli.
Tog första sockret vid kl 9. Då hade jag inte ätit sen kl 18.00 igår.
Vid ca 9.15-9-30 tryckte jag i mig:
En tallrik mannagrynsgröt med kanel, socker OCH äppelmos. 2 rostmackor (vitt bröd) med smör, ett ägg och ett glad mellanmjölk.

Här är ett egengjort megafult diagram på det hela.

Där var den! Jag kände mig trött och såsig då sockret var nere på 4.2 men det gick ganska fort upp igen. Vilket inte är så konstigt för kroppen har lättare att ta hand om ett lågt blodsocker och höja det och svårare att sänka ett högt socker.

Som icke diabetiker säger man att det är ok att ha ett BS på 11 (det är givetvis inte bra) Är man diabetiker är det inte ovanligt att man hamnar på 20-30 (vilket givetvis inte heller är bra) skulle en icke diabetiker ha en sånt värde skulle den kanske inte leva så länge till. Ett fasteblodsocker ska ligga mellan 4-6.

Allt för konsten och inget för berömmelsen, många stick, många plåster.