Etikettarkiv: socker

Inge synd om mig

Åhhhhh vad joooobigt jag har det! Jag är så godissugen på kvällarna nu mera. Går och vankar av och an. Ni vet in i kylskåpet, där fanns inget gott. In i skafferiet, där fanns heller inget gott. äh vafan in och kolla kylen igen, kanske missade jag något? Kanske har det mirakulöst dykt upp något sen sist, en liten pysslig som fyllt kylen medan jag kollade skafferiet. Nääää inget. I det här läget duger ju allt man ratat tidigare som inte varit onyttigt nog när man svullade. Nu är det egentligen inte tillräckligt nyttigt för en bantare men man intalar sig det för stunden. I förrgår var det kanelknäcke, igår var det mandlarna och russinen som var kvar från juleglöggen och ikväll hittad jag en gammal påse med low carbbröd i frysen som åkte i rosten. Kvällarna är helt klart värst och det räcker inte med att dricka lite te. Det blir man inte nöjd av. Det är tuggandet som man vill åt. Mjölk brukar också gå bra. Och det dricker jag fortfarande ibland. Det är precis tillräckligt onyttigt och tillräckligt nyttigt. Men inget annat blir det. Tankarna börjar flyga iväg till att man kan väl ändå få äta lite popcorn. Några poppisar kan ju inte skada . Att det här med bantning inte är för mig, jag väntar tills Lillis är 18 och jag kan hänga på gymmet dygnet runt istället. Skjuta upp det. Men näeh inte nu när jag kommit igång. Det är ju lätt att sitta och tycka synd om sig själv. Sitter man här på lördagkvällen och är ”hungrig” inte får man äta godis och utslag har man över hela kroppen som kliar. Men det är fan inge synd om mig. Jag lever inte för att äta, jag äter för att leva!!!

Det första!

Idag fyller mitt lilla hjärta 3 månader =O  3 månader har alltså gått sen jag klämde ut skrället och det är hög tid att ta tag i sitt liv. Tycker ni inte?

Den här graviditeten har inte varit en dans på rosor. Fy vad med skit jag ätit, och fy vad dåligt jag mått, vad sur jag varit och inte alls på humör för nånting. Dom längsta 9 månaderna i mitt liv…Jag har inte tränat sedan i februari tror jag(förra då). Jag har gjort precis tvärt emot vad jag sa jag skulle göra och ätit mat som jag i vanliga fall inte ens skulla kalla mat. Detta kan med andra ord hända vem som helst. Vist är det skönt! Det händer inte bara er utan mig med =)Jag vet precis hur dåligt det är att leva såhär men det blev så ändå. Nu måste jag dock hitta tillbaka.

Så hur tar man sig härifrån nu da? Var ska man börja? Ska man börja? Eller ska man göra som gemene man och skylla på att man inte har tid nu för man skaffat barn? Jag har det kanske lite lättare än andra med tanke på utbildning och kunskap. Bara det faktum att jag bara känner massa träningsnördar så allt i flödet på FB handlar om just det, träning (Inte nödvändigtvis hälsa dock, blanda inte ihop dom två. Träning och hälsa går inte alltid hand i hand!) borde ju få en att tagga till.

Det första jag ska göra är att börja banta. =)

Att säga att man ska banta är lite tabubelagt. Men ordet banta kommer från William Banting som levde på 1800 talet och faktiskt gick ner några 1000 kg i vikt med just lågkolhydrat kost. Själv tänkte jag bara gå ner några 100 kg.

Det första jag ska göra är ta bort socker och mjölmat. Och då försvinner ju ganska mycket.

Men WHAAAAT? Äter du ens det, tänker ni.

JA! Jag har gjort det och jag tänker inte komma med nån dålig ursäkt för det känns överflödigt (plus att jag precis gjorde det ovan).

När man torskat in på sockrets bana är det inte helt lätt att bryta. Man kan må jäkligt taskigt första tiden och inbilla sig saker som

– Åh nej att sluta äta socker är inget för mig, jag behöver det, osv.

Men nu råkar det faktiskt vara så att socker bara är energi, det tillför ju ingen näring. Det är snarare vårt belöningssystem i hjärnan som skriker efter det goda. (och ibland själen lägger jag till, IBLAND!!)

Så bort med allt socker… ah lättare sagt än gjort. Ni vet att det t.o.m är socker i påläggsskinka va? Druvsocker brukar det vara. Helt otroligt! Jag försöker plocka bort allt efterhand nu. Smygstartade redan i veckan med godis och allt som hör till. Samt att mjölmaten är väck, så när som på ett par flatbröd och några kanelknäcke. Än så länge kan det hända att jag äter lite potatis eller ris till maten samt lite frukt….Men det kommer nog ryka en stund i.af framöver också.

Nu vaknade barnet så jag återkommer imorgon!