Idag fyller mitt lilla hjärta 3 månader =O 3 månader har alltså gått sen jag klämde ut skrället och det är hög tid att ta tag i sitt liv. Tycker ni inte?
Den här graviditeten har inte varit en dans på rosor. Fy vad med skit jag ätit, och fy vad dåligt jag mått, vad sur jag varit och inte alls på humör för nånting. Dom längsta 9 månaderna i mitt liv…Jag har inte tränat sedan i februari tror jag(förra då). Jag har gjort precis tvärt emot vad jag sa jag skulle göra och ätit mat som jag i vanliga fall inte ens skulla kalla mat. Detta kan med andra ord hända vem som helst. Vist är det skönt! Det händer inte bara er utan mig med =)Jag vet precis hur dåligt det är att leva såhär men det blev så ändå. Nu måste jag dock hitta tillbaka.
Så hur tar man sig härifrån nu da? Var ska man börja? Ska man börja? Eller ska man göra som gemene man och skylla på att man inte har tid nu för man skaffat barn? Jag har det kanske lite lättare än andra med tanke på utbildning och kunskap. Bara det faktum att jag bara känner massa träningsnördar så allt i flödet på FB handlar om just det, träning (Inte nödvändigtvis hälsa dock, blanda inte ihop dom två. Träning och hälsa går inte alltid hand i hand!) borde ju få en att tagga till.
Det första jag ska göra är att börja banta. =)
Att säga att man ska banta är lite tabubelagt. Men ordet banta kommer från William Banting som levde på 1800 talet och faktiskt gick ner några 1000 kg i vikt med just lågkolhydrat kost. Själv tänkte jag bara gå ner några 100 kg.
Det första jag ska göra är ta bort socker och mjölmat. Och då försvinner ju ganska mycket.
Men WHAAAAT? Äter du ens det, tänker ni.
JA! Jag har gjort det och jag tänker inte komma med nån dålig ursäkt för det känns överflödigt (plus att jag precis gjorde det ovan).
När man torskat in på sockrets bana är det inte helt lätt att bryta. Man kan må jäkligt taskigt första tiden och inbilla sig saker som
– Åh nej att sluta äta socker är inget för mig, jag behöver det, osv.
Men nu råkar det faktiskt vara så att socker bara är energi, det tillför ju ingen näring. Det är snarare vårt belöningssystem i hjärnan som skriker efter det goda. (och ibland själen lägger jag till, IBLAND!!)
Så bort med allt socker… ah lättare sagt än gjort. Ni vet att det t.o.m är socker i påläggsskinka va? Druvsocker brukar det vara. Helt otroligt! Jag försöker plocka bort allt efterhand nu. Smygstartade redan i veckan med godis och allt som hör till. Samt att mjölmaten är väck, så när som på ett par flatbröd och några kanelknäcke. Än så länge kan det hända att jag äter lite potatis eller ris till maten samt lite frukt….Men det kommer nog ryka en stund i.af framöver också.
Nu vaknade barnet så jag återkommer imorgon!
