Nu har det gått en månad sedan mitt besök hos näringsterapeuten.
Det har varit både upp och ner och gått både bra och dåligt. Jag har känt mig piggare i omgångar men fortfarande väldigt trötta perioder. Det känns iaf positivt. Jag känner mig lite lättare i kroppen och dom stunderna jag är pigg, finns det hopp om livet. Jag skulle givetvis varit glad om jag blivit ännu lite piggare men det har samtidigt bara gått en månad. Allt tar sin tid.
Nästan på dagen en månad efter första Es-Teck scanningen var jag iväg på mitt återbesök.
Så hur gick det då?
Det var mycket som var bättre, eller iaf på bättringsvägen.
Lymfsystemet där nästan alla punkter var orangea förut, dvs nedsatt, hade blivit mycket bättre. Typ alla utom 3 var gröna.
Jag har faktiskt känt att kroppen släpper på vätskan som samlas under dagen, redan på kvällen nu. Förut tog det nog hela natten och ofta lite till för att kroppen ens kom på tanken att göra sig av med vätskan. Supersegt asså. Toppen att det är bättre ju!
När jag sätter mig i min fåtölj på kvällarna börjar jag rysa och knottra och sen springs det på toa i deluxfart.
Insulinresistensen så bättre ut
Oxidativa stressen såg också bättre ut.
Tarmarna har repat sig och är inte lika inflammatoriska.
Levern och magsäcken däremot var ingen märkbar förbättring. Ack ack!
Muskelspänningarna vid ryggkotorna var fortfarande spända.
Vikten var oförändrad på grammet.
Så det är en lång väg kvar men det har faktiskt v’bara gått en månad!
Det stora fokuset kommer bli leverreningen nu.
Jag har beställt massa piller som troligtvis kommer i veckan. Men jag har inte riktigt bestämt mig för hur och vad jag ska ta.
För nu så kör jag på som jag gjort tills dom leverpillren jag har nu tar slut. Vilket dom kommer göra rätt snart. Får bli en uppdatering när den dagen kommer.
För övrigt har jag tagit påskledigt med vissa delar av dieten. Det blir till att strypa till på måndag eller tisdag igen.
Jag fick också rådet att ta Mineraldroppar eftersom mineralerna fortfarande var lågt. Så det har jag hållit på med i ca 5 dagar nu. Och hör och häpna, så har jag gått ner ett kg, trots påskslarverit. Kanske fick kroppen en extra skjuts i.o.m att var lättare upptag. Kanske börjar faktiskt levertabletterna hjälpa, den gyllene tidsperioden kan ha varit just en månad. Mycket svårt att veta. Men det känns skönt att det äntligen börjar gå åt rätt håll.
Fortsättning följer!
Såhär har man det nu. 5 olika dosetter 1000 tabletter.Mineraldropparna smakar sådär, så det gäller att kamouflera med andra smaker. Här på en liten jordgubbe.
Äntligen har jag skrapat mig iväg till en näringsterapeut för att få lite hälsoråd. På tiden att ta hand om mig själv så som jag tar hand om andra kan man säga..
Jag har haft nån slags kronisk trötthet i ca 10 år eller längre. Den har givetvis gått upp och ner, annars hade jag nog tagit tag i det tidigare. ( vilket jag isf försökt göra också med mat, träning, tillskott osv) Dessa besvär eskalerade kraftigt då jag var gravid med min dotter. Trötthet, viktuppgång, lite depression och annat roligt. Efter förlossningen har det varit bättre men mycket upp och ner. Jag har haft jätte svårt att gå ner i vikt och har inte lust med nått. Ett jätte sockersug som jag inte kände igen, det kändes typ som.. ät socker eller dö. Mycket obehaglig.
Det har det gått över 2 år sedan förlossningen och äntligen börjar kroppen svara. Det börjar faktist lätta mer och mer. Kroppen börjar släppa lite på vätska och annat, men det går segt. Tröttheten däremot, den ligger liksom och lurar hela tiden. Det är fruktansvärt jobbigt. Spelar inte så stor till om man sovit, inte sovit, jobbat, varit ledig. Den ligger bakom ögonen och lurar tycker jag.
Jag misstänkte hormonell obalans och har haft på känn att mage och tarmar inte mår så bra.
Så….jag gick på en Es-teck scanning hos en näringsterapeut i stockolm. Jag träffade henne genom en gemensam bekant på en kurs i höstas. När hon sa att hon kunde scanna lymfsystemetet blev jag genast intresserad. Att hon sa att hon kunde se många fler organ, kärl, hjärta osv lyssnade jag nog inte så mycket på just då.
Min hjärna hade redan spunnit iväg in i den oändliga lymfvärlden.
Så! Då scannades det och jag skulle flåsa lite ut och in. Inget märkvärdigt. Sen kom resultaten. Tog Max 5 minuter.
Lymfsystemet var givetvis nedsatt, det visste vi redan. Alla rader i datorn var orangea utom 4 typ.
Binjurarna som jag trodde var trötta mådde bra.
Sköldkörteln som jag ev trodde var ett problem mådde bra.
Kärlen såg fina ut. Kolesterolet såg fint ut. Hjärtat likaså.
Nått som däremot inte såg så bra ut var levern och som trott tarmarna. Levern var överbelastad, Tarmarn inflammatoriska.
Insulinresistensen såg lite taskig ut och tydligen hade jag oxidativ stress i kroppen. Samt att jag var uttorkad. Och jag som tycker jag dricker så mycket..fläckvis..!
Mja då är det bara att sätta igång då.
Kosttillskott för 3000 är inköpta. Det blir till att plocka bort mjölkprodukter. Skärpa till snabba kolhydrater (vilket jag brukar göra men slarvat med en del) dricka mycket mer. Inge frukt (äter jag inte så ofta endå) däremot fick jag gärna äta bär för antioxidanternas skull. Tänkte jag kör gröna kuren också för att underlätta för kroppen. Skulle pass mig lite för fettet för att inte belasta levern ännu mer. Får vi se hur det går, jag som är van att få äta fett.
Men jag testar för Nu ska skiten bort!
Jag har alltid haft jobbigast med mina lår. Dom har varit mitt problemområde. Det var alltid dom som blev trötta först vid träning. Som blev tunga, som var kraftigast. Dom som jag aldrig blev av med om jag lyckades gå ner i vikt och dom som jag också oftast haft smärtor och svullnat i.
Men under min graviditet svullnade resten av kroppen också upp och jag fick helt nya kroppsdelar att gömma.
2 år efter graviditeten kan jag känna mig rätt trött på min envisa mage som hårt håller sig kvar. Det var just trött, jag kände mig här om natten då jag fick nån jag-vill-inte-gå-och-lägga-mig energi och börja klippa kinesiotape.
När man väl börjar tejpa går det nästan en hel rulle och denna gången skulle allt fästas på magen.
Mitt största bekymmer (på magen) är det stora vecket man ser upp till på magen. Det vecket har vi kämpat med länge nu och det har suttit och sitter kanske fortfarande som berget. Fast som väl är har det faktiskt börjat släppa. Det var mycket tydligare förut. I alla fall var det mycket hårdare.
Detta veck eller stopp/ärr som vi lymfmassörer kallar det gör så att magen svullnar och givetvis även låren, smalben och fötter. Allt som är under stoppet har svårt att ta sig förbi.
Kollar man från sidan ser man att det ligger större svullnad under stora stoppet. Där har det alltså samlats mer.
Man kan även se en skarp kant bak vid ryggen och en tydlig linje i bh band höjd. Det finns mycket som bråkar med andra ord och man kan förstå att kroppen får problem att göra sig av med vätskan.
Nu till tejpningen.
Jag har klippt smala remsor och tejpat mycket och gärna över dessa stopp. Detta har jag gjort för att jag vill hjälpa kroppen att göra sig av med onödig vätska/svullnad som den får släpa på. Som jag får släpa på. Jag tejpar ofta när jag har värk. Vilket jag inte hade just nu, utan var helt ute efter att få bort skiten bara.
Och vist händer det grejer. Jag satte fast tejpen kl 12 på söndag natt och ikväll tisdag har jag hittat nya jättehårda kulor som jag inte hittat tidigare. Tjoho!
Här kan vi titta på en tejpning som jag gjorde i Maj om man kan lita på att bilddatumet är rätt. Man ser också hur mycket mer svullen hela magen är. Stoppen syns inte lika tydligt här och det är för att det sitter mer vätska i magen. ( Det kan givetvis också vara för att det helt enkelt inte syns på bilden bara) När vätskan rinner bort kommer också stoppen fram och blir mer tydliga. På dessa bilder har jag inte bara tejpat remsor utan även bläckfiskar som dom kallas. Jag syftar på den tejpen som sitter på sidorna av magen. Den sitter ihop upptill och sedan har smala remsor klippts och fäst utåt sidorna.
Så kan det se ut då jag tejpar magen. Det kan se ut på många sätt. Det finns många olika tekniker man tillämpar för tejpning. Mitt syfte var att fp fart på lymfsystemet, därför tejpar jag på detta vis. Nyfiken på att testa? Här finns det tejp att köpa!
Så jag bor för närvarande på min IR-Madrass, som ligger på sängen i sovrummet. Jag har snart flyttat in allt det nödvändigaste för att överleva ett liv här inne. Det finns tv, dator, mobil, te, dagens post och diverse andra ting som man kan tänkas behöva. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara av att kunna arbeta en hel dag hemifrån imorgon. Går det att sy in madrassen i kläderna och koppla in kontakten i ett bilbatteri. Så får det bli. Det kallas beroende!
Men! Det är så himla bra förstår ni, för äntligen har det börjat röra på sig i kroppen. Jag fick min dotter för över 2 år sedan och sedan dess har min kropp betett sig som en trotsig tonåring. Säger jag si, gör den så. så jag har kämpat på alla möjliga sätt och givit upp så många gånger.
I måndags satte jag mig IR-Bastun och efter det fick jag en lymfmassage. Den klassiska combon bastu och massage är det många av våra kunder som gör. Det brukar ge bra resultat. Tillbaka till basun. Det är en IR-Bastu som har en maxtemperatur på 60 grader. Jag brukar inte sitta på 60 grader för jag tycker det är för varmt och jobbigt. Jag brukar sitta i ca 50 grader, 52 för att vara exakt var det jag satte tempen på nu. Jag brukar vanligtvis tycka att det är skönt i typ en halvtimme och sen pressa mig att sitta nästan en timme, om jag hinner. Men denna gången satt jag enkelt en timme, och sen en halvtimmes pressande. 1,5 h! Längsta någonsin jag pallat. Det måste vara madrassens förtjänst det. 4 nätter hade jag haft på den då.
När jag fick massagen tyckte Bebe Lymfguru att det hänt jättemycket med min kropp sen sist. När sist var nu jag inte riktigt. Någon månad tidigare kanske. Det rann bort mycket vätska och kroppen var mycket mjukare. Samt att ärren som sitter faktiskt släpper till skillnad från tidigare då dom satt envist kvar, hur mycket vi än kämpade. Det gjorde heller inte lika ont då hon koppade mig, inte ens på dom ställena som knappt gick att koppa tidigare för att det smärtade så. Mina ömmaste område har varit insidorna av benen, sidorna på ryggen och lite andra punkter här och där.
Detta var glädjande besked. Även om det inte alltid är dans på rosor. Jag har haft mycket konstiga smärtor och känningar också. Men det kan bli så vätskorna vill förbi.
Idag har det gått 4 veckor sen jag började om min resa. Tyvärr så står det fortfarande still på vågen vilket är väldig irriterande. Men det känns ändå som att det händer lite saker. Jag hoppas på det bästa.
Nu har jag kört gröna kuren i en månad, dock inte slaviskt senaste 10 dagarna. Jag kommer fortsätta att hålla nere på kolhydraterna och mjölkprodukterna men jag tänker inte äta bara gröna grönsaker. Köpte tomater (RÖDA) idag, det kändes väldigt exotiskt.
Jag kommer alltså inte var lika hård nästkommande månad, men månaden efter det kanske jag drar på med gröna igen. Vi får se lite.
Sen har jag testat på något nytt idag. Nytt för mig iaf för jag har inte kommit för mig att prova tidigare.
Vibrationsträning
Det var lite annorlunda. Eftersom jag bara testade på så blev det inte så mycket träning, utan mer just test. Men det var lite häftigt ändå. Man kunde ställa in det på vibbar som skulle vara bra träningsmässigt och massagemässigt. Jag tänker mig att skakningarna kan vara bra för lymfflödet. Men jag vet inte. Det skadar nog inte iaf.
Det jag testade var iaf
Först att bara stå på plattan, hålla i mig och luta bakåt.
Balansera på ett ben
Knäböj
Triceps, dips.
Planka på raka armar
Magspänning
Massage för överkropp
Massage för vaderna
Sen han jag inte så mycket mer. Man ska börja försiktigt. Max 15-20 minuter
Här var det verkligen stiltje och dålig uppslutning. Jag har känt mig så väldigt upptagen dom senaste veckorna och även lite uppgiven. Tycker att jag kämpar och inget händer. Känner mig lite nere, har liksom inte riktigt lust. Det blir inga promenader och ingen träning och inte nån vettig mat heller. Jag som i princip aldrig är sjuk har haft natt halsont och varit snorig och tjock i halsen fram och tillbaka 2-3 månader. Vilket inneburit att jag levt på te och hunung den senaste veckan, eller typ 2 veckorna. Man kan hoppas att anledningen är att min kropp gör sig av med gifter, för att vara småförkyld hela tiden, det acceperar inte jag. Till historien hör också att jag varit borta dom två senaste helgerna. Det har också gjort sitt. Mina rutiner har rubbats. Det är inte lika lätt att följa programmet när man måste äta ute, äta hotellfrukost osv. Jag har hållit mig ganska bra ändå. Även att jag dom senaste veckorna bara velat trycka i mig ett kg godis. Det har ”endast” slunkit i lite vin, nån cider och en liten brödbit. På frukostbuffén tog jag glutenfritt bröd. Men herregud vad tråkigt det är. Torrt och möjligt liksom. Nä jag är hellre utan då.
På vågen går det upp och ner hela tiden så jag undrar nästan om den är trasig. Ena dagen är jag nere på under vikten jag hade strax efter förlossningen, innan jag började gå upp igen. Och andra dagen väger jag 3-4 kg mer. Så jävla störigt.
I förra veckan och nu i veckan har jag. varit på Lymfmassage. Jag har insett (för ett bra tag sedan) att jag har ett trögt lymfsystem. Känner man på mig så har jag hårda knölar över hela kroppen i princip. Så ska det inte vara! Och på grund av detta måste jag alltså försöka mjuka upp dessa knölar och få igång flödet. Annars kommer jag helt enkelt inte gå ner nått i vikt. Kom ihåg det, gör man allt rätt, och ändå inte går ner i vikt. Då kanske det är nått annat problem man har. Fortsätt leta efter vad, för det är inte samma för alla. Jag är väldigt glad att jag inte slutade söka för då hade jag aldrig fått reda på detta.
Lymfmassage
Renande teer
kapslar som ska lösa upp knölarna
stöd/kompressions strumpor
Lågkolhydratkost
Simmning/ Yoga
Koppning
och kanske lite tejpning…
… är vad jag hoppas ska rädda mig. Jag hade problem med detta innan jag blev gravid. Och graviditeten gjorde det såklart värre. Alla lymfmassörer som tagit sig an mig undrar vad tusan jag gjort för att få så mycket som sitter, fast. Det undrar jag med.
Ni minns säkert ett av mina tidigare inlägg. Där jag berättade om teerna som gjorde att jag fick utslag. Nu ska jag tala om hur det gick till. Lymfsystemet ska frakta bort gifter, vätska och fett ifrån kroppen. När man får en skada. Ett slag, ett nålstick, en brännskada, är risken att flöded försämras just vid skadan. Runt skadan samlas massa fett, slaggprodukter och vätska, med tiden. Detta sker inte över en natt, utan helt plötsligt har du fått ett stopp som iftast känns igen av en grop med tillhörande svullnad. Du kanske inte märker av det till en början. Men efter ett tag ser du att du är svullen och du kanske känner smärta. Är du klantig, som jag uppenbarligen är får du dessa stopp i princip överallt. Nu har du stopp i hela kroppen som sitter där dom sitter. Och det kan göra så ont på dessa ställen så att bara av att du själv trycker och drar fingret lite där så käns det som att nån drar en kniv i köttet på dig. Sånna stopp har jag i hela mina ben. Ni kan nog förstå att folk undrar vad jag gjort. Så ont ska det givetvis inte göra. Därför måste detta bort.
Så nu har du skaffat dig stopp, så vätska och slaggprodukter fastnar och inte kommer ut som dom ska. Då tar du och dricker lite reningsteer. Räckte med 2 påsar om dagen för mig. Dessa teer har så pass stark reningsfunktion att slaggprodukterna kommer ut genom huden istället för den naturliga vägen, via lymfsystemet. Inga konstigheter utan helt självklart tycker jag. Har sedan en tid tillbaka även fått små kvisslor och vad det ser ut som infekterade hårsäckar på armar och ben. Fast det är snare röda porer. Eller portar som vill göra sig av med slaggen.
När jag fick massage i förra veckan kände jag själv riktigt hur stopp det var. Jag har fått ganska mycket massage tidigare och brukar komma igång ganska bra. Men det kändes knappt nått. Massagen i denna veckan var det stor skillnad på. Det blev mycket mer synliga resultat samt att jag själv kände att kroppen kom igång. Jag kände det redan mellan dessa 2 massagegånger också. Troligtvis gjorde kapslarna sitt eftersom jag i samma veva började med dom.
Lite uppgiven men även lite ljus i tunneln kan vi ju säga att det är. Det är bara att kämpa vidare. Och förstå varför jag hellre försöker få igång mitt lymfsystem nu än att börjar tokträna för att gå ner i vikt. Mitt lymfsystem klarar inte av för hård träning, inte just nu. Systemet hinner inte få bort vätskan med alla dessa stopp. Det blir bara att kroppen svullnar ännu mer. Det har tagit lite tid för mig att acceptera detta. Men jag tänker även att om mitt system fungerar som det ska, så borde träning inte vara nått hinder i framtiden.
Igår var det jättefint väder så vi passade på att gå ut och promenera. Tror varken jag eller Bebis hade så stor lust till detta. Vi har nämligen bägge två fångat upp varsitt virus och är lite småförkyda. Speciellt stackars Lillis. Hon är så tjock i näsan att hon nästan inte kan andas genom borrarna. Lilla kraken.
Vi har helt enkelt halkat lite efter med allt som har med tränings att göra. Både bebiträning och mammaträning. Jojomen, vi har båda våra träningsprogram vi.
Hur som helst så var det bra att komma ut. OCH, det är ta mig tusan..vår! Eller det var det igår. Idag var det ju mulet och trist igen.
Den här appen då, som jag nämnde tidigare. Stegräknaren i mobilen. Den är lite konstig eller så har jag inte riktigt förstått bara. Jag fattar inte hur man ser hur många steg jag gick igår, bara idag. Väldigt irriterande. Skulle ju givetvis ha min Jawbone Stegräknare. Jag har dock tappat en plupp på den så plasthöljet håller på att glida av hela tiden. Samt! Att jag inte tror den kommer räkna om jag har armbandet på armen och håller armen still eftersom jag håller i barnvagnen. Eller jag vet att den inte kommer det! Hade jag fått bestämma mer i den här världen så hade jag satt in en räknedosa i hjulen på barnvagnen. Om någon barnvagnstillverkare ser detta kan den få göra en sådan vagn och döpa den efter mig. Och givetvis ge mig ett exemplar, gratis!
Det jag försöker komma till är att jag inte vet hur mycket jag gick igår. Skulle verkligen behöva gå mer. I appen på telefonen står det att mitt dagliga snitt är 5399, just nu. Det är verkligen skitdåligt! Eller alltså, ok, det är väl bra att det inte är mindre man får ju ta i akt att det inte är som förut när man flängde runt överallt, på jobb, och hit och dit. Nu kan man ju ligga en timme och dega i sängen bara för att få Lillisen att sova. Sen ligger man kvar bredvid henne för man blev så trött av allt trugande, fast den officiella anledningen är att man vill kunna stoppa in nappen snabbt ifall hon tappar den och vaknar.
FÖRUT!(Kommer av mig hela tiden) Satsade jag på att gå 15000 steg om dagen, helst + träning. Nu ligger jag alltså på 5000. Det är en viss skillnad. Inte konstigt att man blivit tjockis. Nu tänker jag mig väl i alla fall 10000/dag. Jag ska försöka skriva ner stegen. Annars tänker jag satsa på att vecko-genomsnittet ligger på 10000. Går man mindre en dag kan man föröka rädda det nästa dag. Ah precis, vi vet alla vart detta kommer sluta. Ni kommer se mig på söndagarna med stackars ungen, kämpa mig fram, slita som djuret själv, 70000 steg, för jag latat mig hela veckan =)
Jag rundar av detta inlägget med att informera att jag börjat lite smått med teerna igen. Men jag tar inte lika många som innan. Utslagen har gått ner och kliar inte längre. Vilket inbär att det är safe att köra på.
TUUUTA OCH KÖÖÖR!
Nä! Som sagt jag har börjat lite smått. Har endast tagit en på morgonen i två dagar, tror jag. Eller om första var idag. Nu minns jag inte riktigt =O
Trevlig Helg på er!
Lillisen tyckte solen var sådär och drog sig under filtarna jag försöks hänga upp som solskyddNä men titta vad jag hitta! Min gamla ärkefiende. Fast nu ännu svårare. Nu orkar jag inte ens hänga i 2 sekunder. Så tung är jag =/Fredags salladen. Den som bantar får stor skål. Den som redan är smalis får liten. Så går det till.
Healer, Lymfmassör, hormonterapeut, kostrådgivare, Näringsterapeut och personlig tränare
